1800-talets burlesquedansöser

Jag hittade de här alldeles underbara bilderna på burlesquedansöser under det sena 1800-talet och kände att jag var tvungen att dela med mig! Alla bilder kommer från Mashable, och där finns även mer information om hur burlesque var under den här tiden. Väldigt fascinerande måste jag säga!
 
 

när internet är en trend på internet

 
Något som jag tycker är väldigt intressant är den trend som under de senare åren har växt sig större och större - internet. Och nej, jag pratar inte om internetuppkopplingar, modem och world wide web (även om även det växer sig större). Det jag pratar om är internet som en modetrend.
 
Alla som har spenderat en mindre tid på internet vet att människor på internet... älskar internet. Speciellt unga har ofta en ganska glorifierad uppfattning, vilket såklart inte är så konstigt. De som är ungdomar idag är egentligen den första generationen att växa upp med internet, och under den tid som detta skett har mycket förändrats. Vi har varit med om tiden då man behövde ringa upp för att få koppla upp sig, tillbringat tid på diverse onlinecommunitys av olika kvalitet och varit med om starten på många av de siter som idag är mest inflytelserika. En snarig men väldigt snabb utveckling, som onekligen leder till vissa känslor av nostalgi över saker som egentligen var alldeles nyss. Eftersom vi har växt upp med internet navigerar vi det dessutom lätt, och har inga problem med att integrera det med resten av vårt liv. Detta sätter oss i kontrast med föräldragenerationen, som i jämförelse har en nästintill antiteknologisk inställning. Inget nytt där egentligen - teknologin har alltid utvecklats, och generationsklyftan är bara en naturlig del av detta. Det som jag anser gör det här intressant är att det är identitetsbildande. För ungdomar som har spenderat mycket tid, lärt känna vänner och vars identitet i en stor utsträckning har skapats på internet så blir självaste internet även något som anses vara unikt för ungdomsgemenskapen. Det blir en gruppmarkör.
 
 
Man kan argumentera att det knappast bara är ungdomar som spenderar tid på internet, och det stämmer naturligtvis. Men ändå är det just hos ungdomar som denna "trend" existerar. Kanske beror det på att det är främst ungdomar vars internetvanor ifrågasätts? Utan att lägga någon värdering i detta så tror jag att de flesta kan känna igen sig i att känna sig lite skamsen över att man scrollar igenom sin Tumblr eller Twitter-feed igen haha. Oavsett om man känner att man kanske borde plugga eller gå ut istället. Jag tror att det kanske är i den här skammen som kärnan till modetrenden internet finns. Att som en reaktion på detta, som en grupp, börja "äga" det som anses vara en del av den nya identiteten? Jag tror även att det finns en lite experimenterande aspekt på det hela. Vi är osäkra på teknologins plats i samhället (åtminstone om man ska tro de ändlösa samtalen om dator/mobiler i klassrummen/under middagen/för personer under x ålder osv) och experimenterar därför med dess uttryck. Det här kan man inte bara märka av på modet utan även på musiken, vilket man bland annat kan se i den spellistan jag gjorde häromdagen. Man kan till exempel se att mycket av den musiken som jag inkluderade var inspirerad av det tidiga internets estetik.
 
En annan dimension på det här tror jag är företagen. För ett tag sedan fick jag ett mail från Monki som jag inte kunde låta bli att småskratta lite åt. Det hade nämligen den här ämnesraden:
 
 
Ett språkbruk som skulle komma direkt från en tonårstjej liksom mig själv på Tumblr. Det här är naturligtvis inget sammanträffande. Något som jag har sett mycket av under den senaste tiden är att stora företag anammar ungdomskultur i form av populärkultur, kläder, memes, språkbruk etc i sina kampanjer och sociala medier-konton. Det finns till och med artikler i affärstidningar över hur man bäst inkorporerar memes i sina kampanjer. Även om man kanske skulle vilja tro det så "shippar" Tesco alltså inte "Phan" och ingen av de företag som använder ordet "bae" i sina Twitteruppdateringar gör det för att det är en kul grej (det finns till och med ett Twitterkonto som endast handlar om det här). Vad det är är ett försök till att kommersialisera ungdomskulturen för att på så sätt nå ut till den målgruppen.
 
Jag vill gärna tro att det inte bara är företagen som ligger bakom den här trenden, utan att de endast försöker använda det för att själv tjäna klick, försäljningar och förtroende. Jag antar att det här innebär ett ansvar att vara kritisk till avsikten bakom olika budskap. Ett ökat sådant, med tanke på att det här innebär att företagen försöker sudda ut linjen mellan privatperson/internetanvändare och företag. Källkritik helt enkelt.
 
Men nu får ni ursäkta mig, jag måste återgå till att tråna efter det här @-formade halsbandet. HOW CUTE??
 

mina 5 bästa spelappar atm! 🎮

1) Hatchi är ett spel som passar perfekt för alla oss som blir nostalgiska och får för sig att det är en JÄTTEBRA IDÉ att skaffa en Tamagotchi att bära runt på hela tiden. Det är det inte. Det finns en anledning till att varenda låg- och mellanstadie hade tamagotchiförbud under vissa perioder haha. MEN - don't you worry (inner) child. Hatchi är nämligen den perfekta appen för dig! Den funkar ungefär som en vanlig Tamagotchi, med små minispel så man kan köpa mat och typ... ALIENÄGG (!) med. Här ovan ser ni min älskade Zoogin (naturligtvis döpt efter guldfisken i Tillbaka till vintergatan) som tyvärr är kvar i min iPhone 4 och därför antagligen är DÖD. 2sad.
 
Underhållning: 
Design: 
Svårighetsgrad: 
Pris: 7kr (tror jag?)


2) The Line Zen går ut på att man ska ta den lilla blå pricken så långt som möjligt, genom allt från smala passager till ett regn av antingen gröna (alltså OK) eller röda (alltså SUDDEN DEATH!!!!!!) prickar. Jag älskar verkligen det här spelet just nu. Eller hatälskar kanske man ska säga. Spelet är fantastiskt fint utformat med lugn och bra musik, en minimalistisk utformning och kreativa banor, men SATAN VAD SVÅRT DET ÄR hahaha. Blir så frustrerad varje gång jag dör. Rekommenderar trots det helt klart det här spelet!
 
Underhållning: 
Design: 
Svårighetsgrad: 
Pris: Gratis!
 
3) High Dive är ett charmigt spel som går ut på att man genom att trycka på de olika sidorna av skärmen ska styra en liten figur från hopptornet till vattnet utan att träffa den absurda mängd fåglar som finns i vägen. Ett förvånansvärt strategikrävande spel, då man måste planera varje klick eftersom det går så snabbt.
 
Underhållning: 
Design: 
Svårighetsgrad: 
Pris: Gratis!
 
4) SimCity Buildit är det spel jag är allra mest beroende av just nu. Håller på att fippla med min stad mest hela tiden haha. Som ni som har spelat SimCity förut (SimCity 3000 4-life) vet så går det ut på att bygga en stad med alla dess förnödigenheter. Eftersom det är en mobilversion så påminner det dock ganska mycket om de typiska Farmville-spelen MEN jag tycker ändå att det är mer originellt än de flesta. Plus att grafiken är väldigt bra!
 
Underhållning: 
Design: 
Svårighetsgrad: 
Pris: Gratis!
 
5) Nom Cat är ett gulligt litet spel som går ut på att man har två tvillingkatter som man ska mata med fisk genom att öppna munnen genom att trycka på sidan av skärmen. Ganska beroendeframkallande då man liksom i Crossy Road kan få nya karaktärer allt eftersom. Jag spenderade till exempel en halvtimma bara för att jag ville ha mina Luna i Sailor Moon-katter, haha.
 
Underhållning: 
Design: 
Svårighetsgrad: 
Pris: Gratis!